Hemma igen...så att säga

Nu är vi hemkomna i Sverige sedan den 13 juni, och det känds underbart och ljuvligt fast någorlunda som om det behövs att vi återanpassar oss lite grann till detta nya läge...Närapå ett år ska v i ha tillbringat i hemlandet, med mångahanda familjåterföreningar, evenemang, resor korta och längre, engagemang i tjänst till andra medmänniskor, samtal, nya vänner, gamla kompisar, otaliga espresson som imundigats mitt i  något kalifornienskt asfaltomgivet köpcentrum med palmar mm...Tacksam och beundrande inför Gud ja, det är jag...

Under de här senaste 7 veckorna har vi klivit på tåget igen, vardagen i Svealand, nu då det är sommar, nästan alla i omgivningen bortrest åt alla håll, livet i slo-mo...Vi packar upp hushållet, flytter in, öppnar fönstren, njuter av stillheten och ron i kvarteret, börjar om i arbetet så småningom...Lite regn men detta kommer inte å störa oss efter 40-grader i Centrala Dalen, 18-25 tycker vi mest om nu...blåsigt ute på Domarudden, sol och vind och salt i ansiktet ute till Sandham, mulet och molnigt med soliga genombrott emellanåt på väg till Oslo med bilen och tillbaka...Vi väljer att bara åka korta distanser, vi har haft gott om livet utifrån resväskor på sistone!

Nästa vecka då, liten Vikinglinekryssning till Helsingfors i 3 dygn, kvinnorna och jag, vi gillar stora båtar och skepp och oändliga sjö-och-havsperspektiv som hamnar bland små öar, kobbar och skär utanför någon vacker nordisk huvudstad, inte du?

Läser Peter Halldorf just nu...Otroligt att jag inte gjort det förrän jag lånade Jungfrumark av vår vän Anne Grethe i Oslo förra veckan...Av någon mystisk anledning läser jag boken på norska...Slik er det!

iChat tidigare ikväll med sonen Patrick, kvar i Kalifornien...Tillsammans i soffan med äldste dottern Claire, som bor hos oss ända tills 1:a September, vi ägnar en  dryg timma åt alla slags skoj och skratt MacBook oss emellan, skärm mot skärm, Beth som till varje pris undviker kameran men inte hinner...

Livets sommarrytme i Svealand, mellan Kungsholmen och Åkersberga, mellan Roslagen och Rålis, vad den är obskrivligt skön!...Minnena från fjärran västralandet återkommer ständigt, och genast blandas med här och nu...Man ska inte bli eller låta sig bli cynisk till å säga sånt som Jag är hemma ingenstans nu då vi flyttat hit och dit med jämna mellanrum i åratal...Nej.  I själva verket är jag verkligen hemma överallt vart livet än kan föra mig...

Det känds så ljuvligt att vara här....här...nu...